Så det är ju definitivt på tiden att jag gav er alla en ordentlig uppdatering. Jag ber om ursäkt för mina värdelösa mail på senaste.
Bradford is treating us well. Denna senaste veckan var inte lika fantastisk som den föregående men ibland har vi sådana veckor också. Vädret har varit helt otroligt och alla älskar det. Jag har lidit i hettan lika mycket som en hårig hund skulle göra. Inte för att jag är vidare hårig men snarare för att jag bara inte klarar av det i långa perioder. Tack och loooov för att jag inte skickades till Sydamerika eller Asien som jag ville egentligen. Även om det kanske hade varit "coolare" än England så hade jag på riktigt inte klarat av det. Jag blir bara sa otroligt trött men vi har kämpat på. Sister Pacis älskar det såklart då hon är van vid den filipinska hettan.
Den här veckan har vi undervisat en man som heter Gary. Vi träffade honom när vi var ute och pratade med människor för några veckor sedan. Han var inte intresserad av religion men möjligtvis till att komma till någon aktivitet. Så vi fick hans information och bjöd honom till församlingens grillfest. Han kunde inte komma. Men sen förra veckan hörde han av sig och sa att han hade tänkt en del på vad vi hade pratat om med honom och att han blivit nyfiken! Så vi träffade honom och hade en lektion med honom. Han har ingen som helst tro på någon Gud men är intresserad av att lära sig mer om vår religion och han sa att han skulle läsa i mormons bok. Väldigt ovanligt att någon faktiskt hör av sig till oss efter att vi har pratat med dem lite snabbt på gatan. Vi får se hur det går.
Christabel mår underbart. Hon är så fantastisk och vi hade två bra lektioner med henne denna senaste veckan. Församlingen har tagit sig an henne väl men det är inte så svårt för hon är väldigt enkel att prata med och är så glad och härlig. Och anden var så stark under dopet och programmet. Christabel var ganska nervös och lite stressad precis innan. Ganska många från församlingen kom och hon var bara nervös. Hon sa "It is pressure because I'm making a promis with God, it's not like making a promise with man. I don't want to let God down".
Några i församlingen sjöng innan dopet, väldigt simpel men vacker sång och Christabel grät och det märktes att hon kände sig lugnare efter sången. Sen efter dopet kunde hon bara inte sluta le!
Sister Pacis och jag kämpar på. Hon lär sig så mycket hela tiden och hon är en stor inspiration för mig och jag lär mig så mycket! Det är svårt att vara trainer måste jag säga, så mycket tålamod hela tiden och man måste undervisa och vara ett exempel i ALLT man gör för hon gör precis som jag gör. Det finns en anledning till att vi säger att vi blir deras föräldrar för det känns verkligen som det ibland. Första veckan var jag tvungen att lära henne räkna i pund och lära henne busstidtabellen och jaaa allt. Jag hoppas verkligen inte att jag tränar snart igen haha, det har varit så fysiskt och mentalt svårt men också så givande. Vi får se vad som händer.
Nästa vecka har vi P-day på tisdag då det är transfer week! Så om ni ska skicka brev vänta tills ni vet om jag är kvar i området eller ej. men jag hoppas att jag inte flyttar igen!!
Mahal kita!
Med kärlek,
Sister Maggis Strömberg
Med kärlek,
Sister Maggis Strömberg
____________________________________________________________________________________________
In English:
(Sorry for bad grammar and spelling/Carolina)
Written: 2013-07-15
So it's definetly about time I gave you all a proper update. I apologize for my useless mails lately.
Bradford is treating us well. This past week wasn't as amazing as the last one, but sometimes we have those weeks too. The weather has been absolutely incredible and everyone loves it. I've been suffering in the heat as much as a hairy dog would do. Not that I'm that hairy, mostely because I can't take the heat for a long period of time. Thank godness that I wasn't sent to South America or Asia, were I wanted to go at first. Even though it's "cooler" than england, I wouldn't have made it. I get so incredible tired, but we are still working hard. Of course Sister Pacis loves it, because she is accustomed to the Filipino heat.
This week we taught a man named Gary. We met him when we were out and talked to people a few weeks ago. He was not interested in religion but possibly to come and visit our church activities. So he gave us his information, and we invited him to church barbecue. He couldn't come. But last week he called us and said he had thought about what we had talked with him about and that he had been curious! So we met him and had a lesson with him. He has absolutely no faith in any God but want to learn more about our religion and he said he would read the Book of Mormon. Very rare that someone actually contacts us after we've talked to them, for a short time on the street. We'll see how it goes.
Christabel is feeling great. She is amazing and we had two really good lessions with her this past week. The Ward has been taking good care of her, but it's not that hard as she is a very easy person to talk to and is always happy and loving. And the spirit was so strong during the baptism. Christabel was pretty nervous and a little stressed right before. There were quite alot from the ward that came and she was just so nervous. She said, "It is pressure because I'm making a promis with God, it's not like making a promise with you. I do not want to let God down."
Some in the congregation sang before the baptism, very simple but a beautiful song and Christabel was crying and you could see that she felt calmer after the song. Then after the baptism, she couldn't stop smiling!
Sister Pacis and I keeping on with the hard work. She learns so much all the time and she is a great inspiration to me and I learn so much! It's hard to be a trainer, I must say, you have to have alot of patience all the time and you have to teach and be an example in EVERYTHING to do because she does exactly what I do. There is a reason why we say we are like their parents for it really feels like it sometimes. The first week I had to teach her how to count the pounds and teach her bus schedule and well everything really. I really hope I don't have to train again haha, it's been so physically and mentally difficult but also so rewarding. We'll see what happens.
Next week we have P-day on Tuesday, when it is transfer week! So if you are going to send letters, wait until you know if I'm still in the area or not. But I hope I'm not moving again!
Mahal kita!
With Love,
Sister Maggis Strömberg
Sister Maggis Strömberg
