Skickat: 2013-05-07
Jag debatterar med mig själv om jag ska dela med mig utav det här eller inte men jag tror att jag måste för att det är egentligen sa otroligt roligt även om det på samma gång inte var roligt alls.
Förra veckan bravader:
Så som missionär blir vi matade av medlemmarna en hel del. Speciellt i detta området. De serverar upp mat på din tallrik och ger alltid efterätt också. Detta för att de tycker att vi jobbar så hårt och vill se till att vi får ordentligt med mat. Det blir en ganska stor kontrast till de dagar när vi har riktigt mycket att göra och vi kan gå utan mat i upp till sju till åtta timmar. Som förra veckan då Sister Doying och jag glömda planera in tid for middag två dagar i rad och istället bokade lektioner med undersökare. Så allt detta gör att man inte har mycket rutin när det kommer till mat. Man är antingen sjuuuuuukt mätt eller riktigt hungrig. Detta leder till att när man äter så äter man mycket.
Så var det för oss igår, vi hade haft distriktsmöte och åt därför lunch lite senare. Hela distriktet gick tillsammans till ett ställe som heter Nando's och som nästan bara serverar en massa kyckling . Alla missionärer älskar det stället och hade peppat mig inför att äta där eftersom det var min första gång. Så jag såg till att beställa ordentligt. Jag tryckte i mig nästan en halv kyckling utan en tanke på att vi tre timmar senare skulle äta hos en familj i från församlingen.
Några timmar senare, på väg till middagen, insåg jag och Sister Doying att vi hade glömt kartan i lägenheten! Vilket var otroligt dumt då ingen av oss varit hos denna familjen förut och de bor i en större by utanför Huddersfield. Så det blev att vi fick fråga runt när vi kom fram till byn och sen springa/skynda till deras hus. Vi kom fram tio minuter sent helt svettiga och trötta efter var kaosartade springtur.
Som vanligt fick vi maten uppserverad på våra tallrikar. Någon sorts kycklingpaj som var riktigt god. Halvvägs igenom känner jag av att jag redan är mätt. Men är man uppväxt med att man ska äta upp det man har på tallriken och man är hemma hos någon som ansträngt sig för att laga mat åt en så äter man upp. Ingen fråga om saken. Så jag tryckte sakta och ganska smärtsamt i mig hela tallriken för att sedan bli mött av en STOR bit kaka med sås. Efterätten plågade mig. Jag åt nästan allt men jag kunde bara inte förmå mig att äta de sista två bitarna. Vi satt och pratade lite efteråt men jag började vid det här laget känna mig riktigt illamående.
Jag knäpper diskret upp mitt skärp som jag har runt klänningen och sitter och andas tungt. Min mage är inte glad. Som tur var så är det Sister Doyings tur att lämna ett andligt budskap, som vi brukar göra när vi äter hemma hos någon. Under budskapet sitter jag och försöker le och nicka. Jag bidrar med någon kommentar men sitter annars tyst och försöker lugna min starkars mage. Vi får sedan skjuts. I bilen sitter jag knäpptyst. Jag låter Sister Doying prata för jag mår verkligen illa. Jag andas tungt och försöker kolla framåt för att inte bli ännu mer illamående. Medlemmen släpper av oss utanför några andra medlemmars hus där vi och några undersökare snart ska ha hemafton.
Precis när vi går ur bilen känner jag hur jag snart kommer spy, jag mår så sjukt illa. Jag kommer spy. Snabbt vinkar jag hejdå till medlemmen som körde oss, Sister Doying följer strax efter. Jag följer bilen med blicken när den kör iväg tills jag inte längre kan se den och sen vänder jag mig om och spyr.
Tack och lov hade jag näsdukar i väskan och allt gick bra. Medlemmen som körde oss såg ingenting och de medlemmar som vi skulle till vars gräsplätt jag spydde på såg ingenting heller. Min stolthet var fortfarande relativt bevarad.
Resten av kvällen mådde jag bättre. Magen var fortfarande inte helt glad men inga fler incidenter. haha. Hjälpe mig. Usch. Inte den härligaste upplevelsen där inte!
